Många av jätteträden i dagens landskap är idag hotade. Det största hotet är att de miljöer där de står får växa igen. De gamla träden har växt upp och formats i ett öppet landskap, vilket innebär att lokal- eller mikroklimatet varit soligt och relativt torrt. När bete eller slåtter har upphört har unga träd växt upp tätt inpå jätteträden, vilket skapat en skuggig och fuktig miljö. De gamla träden rötas, klarar ofta inte konkurrensen om ljuset och dör därför i förtid.
Att hugga fritt kring jätteträd är en mycket angelägen naturvårdsåtgärd. Gallra så mycket att trädets lövverk får ordentligt med sol. Håll fritt från högre träd och buskar från trädens stam till ca 5 meter utanför kronans markprojektion. Vid frihuggning bör man arbeta enligt devisen ”hellre fälla än fria” enligt en västgötsk ekkännare.
Har man en gång röjt måste man också se till att man kan sköta området även i framtiden. En kraftig gallring eller röjning gör ofta att en mängd sly skjuter upp. Detta måste röjas bort, ofta vid flera tillfällen. Ett annat sätt att säkra jätteträden är att se till att området betas eller slås med lie – man kan kanske på så sätt återskapa hela den gamla kulturmiljön! Vid bete med hästar måste ofta träden skyddas med stängsel så att djuren inte gnager av barken.
Kraftigt inväxta ekar bör huggas fram successivt. Den gradvisa utglesningen ger både en mild anpassning av ekarna själva och av växterna och djuren i den skuggiga miljön. Högstammiga ekar som huggs fram hastigt bildar ofta så kallade vattskott, skott som skjuter ut från stam och grenar. Dessa måste kapas av, annars skuggar de trots frihuggningen och kan skada eventuell lavflora.
I de fall stora, utväxta grenar hotar människor eller byggnader i tätbebyggda områden kan man beskära kronan istället för att avverka hela träden. Jätteträd i öppna solbelysta miljöer har en stark läkförmåga och de tål i regel beskärning väl. Tänk bara på att inte kapa grenarna för nära stammen.
Många gamla och grova träd har förr hamlats. Detta innebär att man mer eller mindre regelbundet har kapat av smågrenar från trädet. Oftast har sådana träd topphuggits för att ge en krona av lämplig form. Mer information om hamling finns i skrifterna nedan.
Efterföljare – naturvård för framtiden
Ett allvarligt problem i många områden med grova träd är att det inte finns några efterföljare som kan ”ta över” när de nuvarande jätteträden försvinner. Det är därför viktigt att även vårda medelgrova träd i anslutning till de befintliga jätteträden.
Litteraturtips:
Hultengren, S., Pleijel, H. och Holmer, M. 1997. Ekjättar – historia, naturvärden och vård. Naturcentrum AB.
Hultengren, S. 1994. Träd i odlinslandskapet. Skrift i serien Biologisk mångfald och variation i odlingslandskapet. Jordbruksverket. Beställs gratis från Jordbruksverket: 036-15 50 00.
Johansson, O. och Hedin, P. 1991. Restaurering av ängs- och hagmarker. Naturvårdsverket. Stockholm.
Slotte. H. 1997. Hamling – historisk tillbakablick och råd för naturvårdare. Svensk Botanisk tidskrift 91:1-21.
Du kan också rådfråga Länsstyrelsen eller Skogsvårdsstyrelsen där du bor, se till exempel vår länksida.
©Naturcentrum AB
Antal besökare:
Antal besökare: