![]() |
![]() |
![]() |
|||||
|
|
|||||||
![]() |
Ek (Quercus robur) Eken är vårt mäktigaste träd. Höjden är inte så imponerande (knappast över 30 meter) men däremot grovleken. Flera ekar som är mer än 10 meter i omkrets finns i Sverige. Störst är Rumskullaeken i Småland med en omkrets på 14,11 meter. Äldst är troligen en ek vid Ekebyhovs slott som bedöms vara över 1000 år. En planterad, ca 10 m hög ek har funnits i Haparanda. Eken invandrade från söder i början av värmetiden och bildade tillsammans med alm, lind och ask stora skogar långt norr om sin nuvarande nordgräns i höjd med Dalälven. Den trivs bäst på djup, mullrik lerjord men kan växa även på bergiga marker. Eken har stors ljuskrav och växer ofta i glesa, öppna bestånd med rik undervegetation. Lövsprickningen sker sent, omkring månadsskiftet maj-juni i Mellansverige. Eken bildar mycket olika former beroende på växtplatsen. Den har en mycket kraftig, rikt förgrenad pålrot och är därför mycket stormfast. Först i 50-årsåldern blommar eken. Det sker i juni, när bladen är nästan helt utslagna. Ekollonen är egentligen nötter och mycket omtyckta av ekorrar och nötskrikor. Under senare år har en mystisk ekdöd drabbat både Sverige och flera andra delar av Europa. Bergeken (Quercus petraea) skiljer sig från den vanliga skogseken bl a genom att ollonen sitter tätt tillsammans och genom att bladen på unga träd sitter kvar över vintern. Svenska ekar med större omkrets än 800 cm Ek Quercus robur Äldre uppgifter:
820 Norra Lindholmen, Svedala Skåne 1954
Bergekar Quercus petraea |
||||||
| Tillbaka till tabeller | |||||||
|
|
|||||||
|
©Naturcentrum AB
Senast ändrad: 2002-04-12 Antal besökare: |
|||||||